Efter karriär inom Finlands svenska arbetarförbund, för vilket han var lantdagsman 1911–18, blev K.H. Wiik bland annat tack vare sina språkkunskaper tidigt uppmärksammad som internationell talesman för socialdemokraterna. Han var riksdagsman 1922–29 och 1933–41 och partisekreterare 1926–36. Som renlärig marxist ställde han sig alltmer i opposition till partiet och uteslöts