K.J. Ståhlberg var i olika perioder ledamot av lantdagen respektive Riksdagen 1904–33 som representant för ungfinnarna, sedermera Framstegspartiet, vars ledare han också blev. Han var professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet 1908–18 och president i högsta förvaltningsdomstolen 1918–19. Sistnämnda år valdes han av Riksdagen till det självständiga Finlands förste president.