Kammarbössan laddades med en lös, cylindrisk kammare fylld med krut som fixerats med en förladdning. Vid små kalibrar lades kulan framför förladdningen, annars lindades den med garn och ansattes bak i eldröret. Kammaren fästes med en sprint (”fisk”). Man lyckades dock inte täta tillräckligt bra mot krutgasläckage mellan kammaren och