Genom sin essä i BLM 1946 om Erik Lindegrens omdebatterade diktsamling ”mannen utan väg” framstod Karl-Gunnar Wall som en fördomsfri uttolkare av modernistisk poesi. Under de följande decennierna återkom han som litteraturkritiker i bland annat Arbetaren, Aftontidningen och Perspektiv. Sin förtrogenhet med tysk litteratur dokumenterade Wall i översättningar av bland andra