klockbägarkultur
klockbägarkultur (engelska Beaker culture, tyska Glockenbecherkultur), senneolitisk kulturgrupp under 2000-talet f.Kr. med utbredningsområde från Marocko och Sicilien i söder till norska Vestlandet i norr, och från Irland i väster till Polen och Ungern i öster.
Kulturen är uppkallad efter sin karakteristiska keramikform, en mjukt svängd bägare med horisontell dekor, oftast utförd med ett kamliknande instrument. Klockbägarkulturen är huvudsakligen känd genom sina gravar; boplatserna är få och små. I en typisk grav ligger den döde på sidan i hockerställning, och gravgodset består av en klockbägare, ofta
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Mats P. Malmer
Källangivelse