kyrka (för etymologi, se kyrka), kyrkobyggnad, byggnad för den kristna gudstjänsten. Särskilda byggnadsformer för ändamålet började utvecklas under 200-talet, då två huvudformer framträdde: i det västliga området långhuskyrkan, i det östliga centralkyrkan. Formbestämmande blev dels uppdelningen i skilda rumsdelar för prästerskapet och församlingen, dels gestaltningen av rummet kring gudstjänstens olika moment. Vanligt har

(53 av 376 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Björn Linn

Litteraturanvisning

Kyrkan bygger vidare...: En krönika i ord och bild, utgiven av Kyrkofrämjandet ( 1974);
Sveriges kyrkor, utgiven av Riksantikvarieämbetet & Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademien ( 1912–);
G. Dehio & G. von Bezoid, Die kirchliche Baukunst des Abendlandes 1–7 ( 1984–1901);
P.G. Hamberg, Tempelbygge för protestanter ( 1955);
G. Lindahl, Högkyrkligt, lågkyrkligt, frikyrkligt i svensk arkitektur 1800–1950 ( 1955).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kyrka. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kyrka