kyrkolärare
kyrkolärare, latin doʹctor eccleʹsiae, inom romersk-katolska kyrkan benämning på vissa kristna författare i det förflutna som i särskilt hög grad visat tecken på renlärighet, lärdom och ett heligt liv.
I västerlandet räknades Ambrosius, Hieronymus, Augustinus och Gregorius I som ”de fyra stora kyrkolärarna”; en motsvarighet på ortodoxt håll är ”de tre hierarkerna” Basileios den store, Gregorios av Nazianzos och Johannes Chrysostomos. Under senare århundraden har påven förklarat en rad historiska personligheter för kyrkolärare, bland dem Teresa av Avila. Jämför kyrkofäder.
Information om artikeln
Källangivelse