lakun (latin lacuʹna ’håla’, ’grop’, ’pöl’; ’lucka’, ’brist’, av laʹcus ’sjö’, ’tråg’; jämför lagun), anatomisk term för mikroskopiskt liten hålighet eller inbuktning (ibland vätskefylld), t.ex. i benvävnadens balksystem, där lakunerna skapas av bennedbrytande celler (osteoklaster).