Langmuirs adsorptionsisoterm
Langmuirs adsorptionsisoterm (efter Irving Langmuir), teoretiskt härlett uttryck som anger sambandet, vid jämvikt och konstant temperatur, mellan adsorberad mängd ämne på en fast yta och ämnets koncentration i den lösning eller gas som är i kontakt med ytan.
Härledningen bygger på antagandena att ytan har ett visst antal adsorptionssäten, att förmågan hos en partikel att binda till ett säte är oberoende av om närliggande säten är besatta eller inte, och att adsorptionsjämvikten är ett dynamiskt tillstånd i vilket hastigheten för adsorption är lika med hastigheten för desorption. Jämför
Information om artikeln
Källangivelse