Rousseau och Goethe anknöt till en tradition från antiken genom att betona lekens roll för den unga människans lärande. Medan romantisk reformpedagogik och olika estetiska teorier betonar lekens egenvärde, har vissa teorier från sekelskiftet 1900 i stället beskrivit hur barns lek kan ses som en förberedelse för vuxet liv och