lenderman
lenderman [lɛʹnər-] (fornno. lendr maðr ’en med land utrustad, av konungen belänad, person’), norsk medeltida titel som uppkom under 1100-talet och delvis ersatte den äldre benämningen herse.
En lenderman var en storman som hade en betydande lokal maktposition och som till skillnad från hersen även var ombud för kungamakten. Förhållandet till kungamakten blev alltmer reglerat. I rang kom en lenderman närmast efter jarl. På 1270-talet ersattes titeln av baron.
Information om artikeln
Källangivelse