Comencini började filma i neorealistisk stil men slog 1953 igenom med Kärlek, bröd och fantasi, en folklig komedi med starkt publiktycke. I fortsättningen regisserade han omväxlande samhällsengagerade sedeskildringar och melodramer med mer renodlat kommersiellt syfte för att efter hand utveckla en alltmer pessimistisk samhällssyn. Som Comencinis mästerverk framstår den