lydisk tonart (latin Lyʹdius, ytterst av grekiska Lyʹdios 'lydisk'), benämning på dels en antik grekisk tonart bestående av två likadant uppbyggda fyrtonsgrupper, motsvarande (i fallande ordning) våra tonbokstäver f-e-d-c-b-a-g-f, dels den femte tonarten i det på 800-talet uppställda systemet av kyrkotonarter, det vill säga tonerna f-g-a-h-c-d-e-f, som skiljer sig från durskalan på f genom den fjärde tonen, h, som bildar en överstigande kvart (tritonus) mot grundtonen.