mixolyʹdisk tonart (grekiska mixolyʹdios egentligen 'halvlydisk', av miʹxis 'blandning' och lyʹdios 'lydisk', 'från Lydien'), benämning på dels en antik grekisk tonart, som frånsett den översta tonen bestod av två likadant uppbyggda fyrtonsgrupper med a som gemensam ton, motsvarande (i fallande ordning) våra tonbokstäver e-d-c-b-a-g-f-e, dels den sjunde tonarten i det på 800-talet uppställda systemet av kyrkotonarter, det vill säga tonerna g-a-h-c-d-e-f-g, som skiljer sig från durskalan endast genom att den sjunde tonen ligger ett heltonssteg under grundtonen.