Villkoren för lärlingsutbildning i de svenska städerna reglerades av skråordningarna. Lärlingstidens längd skilde sig mellan olika yrken. Lärlingen skulle vara född inom äktenskap, och endast pojkar antogs i lära i skråyrken. I 1720 års allmänna skråordning stadgades att lärlingen skulle vara fjorton år fyllda och lära mellan tre och fem