Elektromagneter
En elektromagnet består vanligen av en strömspole försedd med en kärna av mjukmagnetiskt material, oftast järn. Sådana magneter har vidsträckt användning i elektriska maskiner, men även t.ex. i partikelacceleratorer. Järnkärnan ökar vid måttliga fält den magnetiska flödestätheten, men kärnans magnetisering kan inte bli större än mättnadsmagnetiseringen. Detta innebär en övre gräns för den magnetiska flödestätheten vid ca 2–3 T (tesla). Magneter för högre
(63 av 443 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
Elektromagneter.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/magnet/elektromagneter