Med avhandlingen Johan Runius (1954) och en rad andra arbeten framstod Magnus von Platen som en av de främsta kännarna av svensk 1600- och 1700-talslitteratur, särskilt av diktarnas sociala villkor. Ett intresse för författarbiografin demonstreras också i Den unge Vilhelm Moberg (1978) och Verner von Heidenstam och Emilia