mark
mark, medeltida territoriell term, ursprungligen benämning på gräns, under karolingerna på gränsland i Nordspanien, Bretagne och Friuli, vilka av försvarshänsyn stod under särskild förvaltning, först under praefecti, sedan under marchiones (markgrevar).
En mark tjänade dels till försvar, dels till integrering av erövrade områden. På 900-talet grundade de tysk–romerska kejsarna marker mot slaverna i öster (t.ex. Nordmark, Ostmark, Meissen).
Information om artikeln
Källangivelse