F. var en kritisk eklektiker, som med positivt intresse tog del av aktuella filosofier men inte till fullo anslöt sig till någon av dem, varken Wolffs rationalism, Lockes empirism, Kants kritiska filosofi eller Schellings idealism. Redan 1802 började F. hålla föreläsningar i pedagogik och didaktik och var den förste i