nexus
neʹxus (lat., ’knut’, ’hopbindning’, ’hopflätning’, av neʹcto ’knyta’, ’sammanfläta’), språkvetenskaplig term, introducerad av Otto Jespersen, för tvåledade förbindelser där det ena ledet är en utsaga om det andra.
Den typiska nexusförbindelsen är kombinationen av subjekt och predikat i satsen. Andra exempel på nexus är objekt + objektsinfinitiv eller objektspredikativ: hon såg honom försvinna, hon ville ha stugan röd. – Som paleografisk term står ordet för sammanskrivande av två bokstäver, så att dessa får en del gemensam.
Information om artikeln
Källangivelse