non-refoulement-principen [nõrəfulmɑ̃:ʹ-] (av franska non ’icke’ och refoulement ’tillbakadrivande’), en princip, inskriven bl.a. i 1951 års flyktingkonvention och i den svenska utlänningslagen (2005:716 kap. 12), som innebär ett skydd för en flykting mot att återsändas till en stat där han riskerar förföljelse, ett s.k. politiskt verkställighetshinder.