nyhumanism
nyhumanism, riktning inom vetenskap, konst, litteratur och pedagogik under 1700-talets senare del och början av 1800-talet, som åsyftade en fördjupad kunskap om den klassiska antiken, främst grekisk och latinsk filologi.
Nyhumanismen vände sig mot teologväldet och upplysningsutilismen. Den var framför allt en tysk företeelse, med företrädare som Winckelmann, Herder, Wilhelm von Humboldt och även Goethe och Schiller; i Sverige räknas Tegnér som den främste. Nyhumanisternas betoning av de klassiska studiernas formalbildande värde (jämför bildning) påverkade den svenska skolordningen av 1820
Information om artikeln
Källangivelse