Beteckningen var främmande för den åsyftade epoken själv. Den kom i bruk på 1830-talet, då för fransk och tysk romantik. För svensk romantik användes den av Anders Fryxell 1860 nedsättande och i motsats till ”äktromantiken”, det vill säga det som nu benämns förromantik. Termen är mindre lämplig för modern svensk