obstrueʹnt (av latin oʹbstruo ’bygga för’, ’spärra’, ’tilltäppa’, ’vara till hinders’), sammanfattande term för konsonantkategorierna klusiler, frikativor och affrikator, d.v.s. ljud där den primära ljudkällan bildas vid en förträngning (obstruktion) i mun eller svalg.