Odo Casel var från 1902 munk i benediktinklostret Maria Laach och från 1922 till sin död själasörjare i nunneklostret Herstelle. Han var patristiker, liturgi- och religionshistoriker. Genom ett stort författarskap har han bidragit till en ny uppfattning av eukaristins offerkaraktär och av påskens roll i kyrkoåret (till exempel firandet av påsknatten)