Andersson ägnade sig främst åt finländsk musikhistoria, nordisk folkvise- och folkmusikforskning samt instrumenthistoria (t.ex. i Stråkharpan, 1923). Han upptecknade också ett stort antal folkmelodier. Inom det finlandssvenska musiklivet intog Andersson en betydelsefull ställning som kördirigent; bl.a. ledde han under många år kören inom den av honom själv 1906 grundade