Per Gunnar Evander debuterade 1965 och under 1970-talet framträdde han i en rad pseudodokumentära romaner som skildrare av ensamhet och kärlekslöshet i det svenska folkhemmet. De uppdiktade fallstudierna handlar om undanskymda, neurotiska personer, arbetare mest. Med sin sökande, ifrågasättande litterära metod kom Evander att närma sig en sekulariserat kristen hållning.