L. flyttade 1892 till New York, där han verkade som praktiserande läkare och forskade i biokemi vid Columbia University. År 1905 kallades han till Rockefeller-institutet som chef för dess biokemiska avdelning, där han gjorde banbrytande insatser rörande strukturen hos nukleotiderna, vilka utgör byggstenarna i DNA och andra nukleinsyror.