Perioden räknas från Augustus, som betraktades som den främste (princeps) i senaten och staten, till Diocletianus trontillträde. Under denna tid utgjorde princepstiteln tillsammans med den ständiga makten som prokonsul (imperium proconsulare maius) och folktribun (tribunicia potestas) basen för kejsarens ställning i Roms pseudorepublikanska författning.