Hypotesen framlades 1815 av William Prout. Den föreföll välgrundad och fick många kemister att som exakta atomvikter betrakta de heltalsvärden som låg närmast de experimentellt funna atomvikterna med väte som standard. Berzelius var dock kritisk mot hypotesen från början och förkastade den helt sedan han funnit atomvikten för klor relativt