Resistensfaktorerna upptäcktes 1959 i Japan vid en dysenteriepidemi. Resistens mot fyra läkemedel kunde överföras från en tarmbakteriestam till en annan. Denna typ av resistensfaktorer sitter på plasmider, dvs. självständiga DNA-segment som förökar sig och flyttar sig mellan bakterieindivider oberoende av bakteriekromosomen. I dag används benämningen resistensfaktorer alltmera sällan eftersom man