Efter ett nio år långt inspelningsarbete bland inuiter i norra Kanada filmdebuterade Robert J. Flaherty med Nanook, köldens son (1922). Hans dokumentärfilmer hade karaktären av dramatiserade vardagsskildringar och gav ofta en estetiserande bild av de primitiva samhällen han med förkärlek speglade. Moana, solens son (1925), inspelad på en av Samoaöarna, ledde till