I sin lyrik, Der ruhende Herakles (1924), sina dramer, till exempel Pamela (1934), sina essäer och tal, Über den Dichter und das Dichterische (1924), bekämpar Rudolf Borchardt såväl naturalism som expressionism och för fram en politisk och estetisk konservatism, präglad av Stefan George och de brittiska prerafaeliterna.