Existentiell problematik och scenisk-realistisk berättarmetod placerar Sigbjørn Hølmebakks episka verk centralt i 1960- och 1970-talens norska litteratur. Romanen Fimbulvinteren (1964) handlar om den förödande tyska reträtten i Finnmark 1944, Jentespranget (1970) om socialt och moraliskt gränsöverskridande i historisk ram, Karjolsteinen (1975) om politisk-ideologiskt tvivel mot bakgrund av