Materialet är nästan uteslutande metall, vanligen brons, koppar eller mässing, ibland järn och under senmedeltiden inte sällan silver. Även stampar av ben, horn och trä har förekommit. Stampen bröts vanligen sönder vid ägarens död för att inte längre vara giltig vid besegling; det var under medeltiden beseglingen och inte namnteckningen