Skyddsbrev utfärdades under medeltiden i Sverige främst av kungen och gällde tidigast klostren med dess jordegendom; städerna erhöll skyddsbrev i form av privilegiebrev. Även enskilda personer eller grupper i befolkningen kunde bli tagna i kungens beskydd genom brev. Under senmedeltiden utfärdades skyddsbrev även av rådet och riksföreståndarna.