språkpsykologi, psykolingvistik, vetenskapsgren som utforskar människans språkanvändning, främst ur individens perspektiv. Språkpsykologer forskar om psykiska och biologiska processer som gör det möjligt för människan att använda språket så

(28 av 200 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Språkpsykologins rötter

Språkpsykologin liksom den empiriska psykologin i allmänhet går tillbaka till senare delen av 1800-talet. Vissa frågeställningar rörande förhållandet mellan språk, tanke och värld behandlades dock

(25 av 176 ord)

Några viktiga linjer inom den språkpsykologiska forskningen på 1900-talet

Det funktionella perspektivet på människans språk och språkanvändning respektive ett mer strukturellt perspektiv, inriktat t.ex. på meningens och satsens struktur och språkbeskrivning med

(23 av 162 ord)

Den ”nya” lingvistikens betydelse

Ett utmärkande drag för tidigare språkpsykologisk forskning var att man i allmänhet hämtade sina föreställningar om vad språk

(18 av 125 ord)

Semantik och pragmatik

Efter hand blev det allt tydligare att det formella, syntaktiska, perspektivet på språket var för begränsat för att kunna tjäna som utgångspunkt för studier av människans språkanvändning. Ordens och meningarnas betydelse, semantiken, måste tydligen ges en central plats. Men

(39 av 275 ord)

Varseblivning, förståelse och språkproduktion

Språkpsykologer använder sig av två huvudtyper av språkliga data, dels sådana som kommer från experiment, dels data som kommer från spontan språkanvändning och kommunikation. Denna

(25 av 174 ord)

Medverkande

  • Erland Hjelmquist

Litteraturanvisning

A.L. Blumenthal Language and Psychology ( 1970);
P. Linell, Människans språk ( 1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, språkpsykologi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/språkpsykologi