Den postglaciala klimatförsämringen nådde en botten under lilla istiden, ca 1450–1850 e.Kr. En allt kraftigare försurning av marken skedde, vilket medförde att torvmarkernas utbredning ökade. Boken befäste sin ställning som skogbildare i södra Sverige upp till Mälardalen, men trycktes senare åter mot söder av granen som spred sig från norr.