subscriptio
subscriʹptio [-tsio] (lat., ’underskrift’, av subscriʹbo ’underteckna’, ’skriva nedanför’), inom diplomatiken det led i det medeltida diplomets avslutande parti (eskatokollet) som i förekommande fall innehåller utfärdarens och/eller vittnenas underskrift, vilken inte behövde vara egenhändig (manu propria).
De äldsta kända svenska breven härrör från en tid, när underskriften allmänt hade börjat konkurreras ut av beseglingen, och brevets äkthet bestyrks i flera fall med både underskrift och sigill. Mer eller mindre egenhändiga underskrifter finns i senmedeltida privatbrev på papper, men dessa saknar diplomens formella uppställning, och underskriften ingår
Information om artikeln
Källangivelse