superlativ
suʹperlativ (senlat. superlatiʹvus, av latin superlaʹtus ’överdriven’, av supeʹrfero ’bilda den högsta graden’, egentligen ’upplyfta’, ’bära över’), en komparationsgrad (jämför komparation) av adjektiv, adverb och pronomen med graderbar betydelse.
Superlativ anger högst grad inom en grupp: störst av Per och Anders, oftast av pojkarna, de flesta av deltagarna. Som attribut kan vissa adjektiv i superlativ användas utan att jämförelsen gäller inom en bestämd grupp: med största nöje ’med mycket stort nöje’ (absolut superlativ).
Information om artikeln
Källangivelse