Sven Linnérs forskning kretsade med förkärlek kring mötet mellan individen, samhället och religionen, sådant det speglas i litteraturen. Redan doktorsavhandlingen Livsförsoning och idyll (1954), en periodstudie i svensk dikt 1915–25, har denna inriktning, liksom flera följande verk med bland andra Lagerkvist och Dostojevskij i centrum.