Sven Ulric Palme disputerade på en avhandling om Sverige och Danmark 1596–1611 (1942) men vände sig senare mot senmedeltiden i Riksföreståndarvalet 1512 (1949) och Sten Sture den äldre (1950). Han publicerade därefter flera skarpsinniga arbeten inom skilda forskningsfält, liksom essäsamlingar och populärvetenskapliga arbeten inom modern historia.