Språkstruktur
Svenskan skiljer sig från många andra europeiska språk i bland annat
(11 av 16 ord)Uttal
Vokaler. Distinktionen mellan korta och långa vokaler är betydelseskiljande: vit–vitt, byta–bytta, vet–vett. Vokalernas uttal visas i bild 1 respektive bild 2. Bilderna visar var sin så kallade vokalfyrsiding. En vokalfyrsiding avbildar schematiskt munhålan med munöppningen åt vänster. Cirklar och fyrkanter visar det ställe där tungan är närmast gommen vid uttalet av vokalen i fråga.
(62 av 438 ord)
Stavning
En ganska stor överensstämmelse råder mellan bokstav och ljud i svenskan (även om parallelliteten inte är så stor
(18 av 122 ord)Böjning
Svenskan har till skillnad från närbesläktade språk en fonetiskt varierad böjning såtillvida som ändelserna kan ha olika vokaler: e, a, o, i, som i rad-er, bil-ar, ros-or, bund-it. Flera böjningsändelser kan följa på varandra; bil-ar-na-s, läs-te-s, hög-st-a.
I böjningsläran är de nordiska språkens bestämda slutartikel karakteristisk (hus-et gentemot tyska das Haus, engelska the house) liksom också passivsuffixet läste-s gentemot tyska wurde gelesen, engelska was read). Vissa pronomen har tre kasus: hon, henne, hennes. Annars används utöver grundkasus bara genitiv, som
(80 av 582 ord)Syntax
Ordföljden uppvisar ett antal karakteristiska drag. Det finita verbet kommer liksom i de flesta germanska språk på andra plats i påståendesatsen (i dag är hon inte här gentemot engelska today she is not here). Negationen och en del andra adverbial placeras framför det finita verbet i
(46 av 322 ord)Ordbildning
Nya ord tillkommer genom inlån från andra språk och genom ordbildning. Ordbildning sker framför allt genom sammansättning och avledning av redan tillgängligt ordmaterial.
Sammansatta
(24 av 167 ord)