titan
titaʹn (namngivet efter titanerna, se titaner), grundämne, lättmetall, homolog till zirkonium
(11 av 22 ord)Förekomst
Titan är vida spritt i jordskorpan, där det kommer som nummer nio bland de
(14 av 100 ord)Framställning och produktion
Framställning av titan försvåras av att metallen lätt bildar hydrid och karbid, varför oxiden inte kan reduceras med
(18 av 128 ord)Egenskaper
I naturen finns titan som en blandning av fem stabila isotoper. Vid vanlig temperatur har metallen en hexagonalt tätpackad struktur, α-titan, som vid 882 °C övergår till en rymdcentrerad, kubiskt packad modifikation, ß-titan. Metallen attraheras svagt av en magnet: den är paramagnetisk. Titan
(43 av 298 ord)Användning
Av världens produktion av titan och titankemikalier används över 90 procent för framställning av titandioxid, TiO2. Cirka 5 procent är massiv metall eller titansvamp. På
(25 av 164 ord)Legeringar
För att förbättra egenskaperna legeras titan med andra metaller. Titanlegeringarna delas in i de tre huvudgrupperna nedan, där de olika beteckningarna avser legeringarnas fas (struktur; se ovan, avsnittet Egenskaper).
Alfalegeringar
(30 av 213 ord)Föreningar
I kemiska föreningar har titan oxidationstalen −1, 0, 2, 3 och 4. De fyrvärda föreningarna är stabilast. Eftersom titan(IV) har liten jonradie och hög laddning är hydrolysen i vattenlösning omfattande. Enkla salter saknas. Föreningar innehållande komplexa oxokatjoner och oxoanjoner bildas i stället. Exempel är oxotitan(IV)jon, tidigare benämnd titanyljon, TiO2+, och trioxotitanat(IV)jon, TiO32−, anjon till den hypotetiska titan(IV)syran, H3TiO3. Exempel på salter är oxotitan(IV)sulfat eller
(64 av 559 ord)Historik
En präst och amatörmineralog i Cornwall, William Gregor (1761–1817), beskrev 1791 en svart, magnetisk sand (ilmenit) som förutom järn innehöll oxiden av
(22 av 152 ord)