volfram [vɔʹl-], wolfram (tyska Wolfram, se nedan, avsnittet Historik), metalliskt grundämne

(11 av 24 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst

Volfram är liksom molybden ett sällsynt grundämne; medelhalten i jordskorpan är

(11 av 69 ord)

Framställning och produktion

De tunga volframmineralen anrikas vanligen ur mald malm genom gravitationsseparation. Mineralkoncentraten förbehandlas genom lakning med saltsyra eller genom rostning för att avlägsna

(22 av 156 ord)

Egenskaper och biologisk roll

Volfram finns i naturen som en blandning av fem stabila isotoper (se faktaruta). Metallen kristalliserar i ett rymdcentrerat kubiskt gitter. Den har en densitet som guld, är stålgrå och i ren form mjuk och plastiskt formbar. Även små halter av icke-metaller

(41 av 287 ord)

Användning

Över hälften av allt volfram som används utnyttjas i form av volframkarbid (se nedan, avsnittet Föreningar) för framställning av hårdmaterial. Stålindustrin använder metallen

(23 av 164 ord)

Föreningar

I kemiska föreningar antar volfram oxidationstalen 0, +2, +3, +4, +5 och +6. De sexvärda föreningarna är stabilast. Kemiskt är volfram mycket likt molybden.

Volframkarbid, WC, är ett grått, metallglänsande, fast ämne som är stabilt upp till 2 800 °C, då det sönderfaller. Karbiden är nästan lika hård som diamant. Den är den industriellt viktigaste volframföreningen och ett

(58 av 397 ord)

Historik

Mineralet volframit var i medeltida tysk bergshantering känt under namnet Wolfram ’vargfradga’; Agricola kallade det på latin lupi spuma. Namnet anspelar sannolikt på att mineralet, när det förekom tillsammans med tennsten, försvårade reduktionen av denna med kol till tenn

(39 av 278 ord)

Medverkande

  • Lars Ivar Elding
  • Levi Tansjö
  • Ulf Erlandsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, volfram. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/volfram