I svenskan är t.ex. [p], [t], [k], [f] tonlösa med [b], [d], [g], [v] som tonande motsvarigheter. Skillnaden mellan tonlösa och tonande konsonanter skiljer ords betydelser åt i många språk (jämför t.ex. svenska fin och vin). Kontrasten mellan tonlös och tonande är vanligare hos klusiler och frikativor än