Vokaler, nasaler och likvidor är nästan alltid tonande, medan klusiler och frikativor ofta är tonlösa. Många språk gör dock en skillnad mellan tonande och tonlösa klusiler och frikativor. I svenskan är t.ex. [b], [d], [g], [v] tonande med [p], [t], [k], [f] som tonlösa motsvarigheter. Jämför lenis och fortis.