topos
topos [tɔʹ-] (grek., ’plats’), pluralis toʹpoi, i klassisk retorik ”plats” där argument kunde hämtas.
Motsvarande latinska term är locus, pluralis loci. Topoi kunde anta karaktär av sentenser eller formler, och under 1500- och 1600-talen lade man upp samlingar av loci för bruk i tal och skrift; jämför loci communes. I ”Europäische Literatur und lateinisches Mittelalter” (1948) visade E.R. Curtius att litteraturen fram till
Information om artikeln
Källangivelse