tortyʹr (franska torture, av medeltidslatin tortuʹra ’urledvridning’, ytterst av latin toʹrqueo ’vrida’), plågsam och förnedrande behandling av en person. Inför offret kan syftet uppges vara att framtvinga bekännelser eller upplysningar, medan torterarnas egentliga mål ofta är att bryta ned individen psykiskt och fysiskt.

Ett internationellt förbud mot tortyr finns i FN:s allmänna förklaring om

(54 av 379 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historia

I rättshistorien menas med tortyr pinande av en person som sker för att framtvinga en bekännelse eller ett vittnesmål. I det antika Rom var det tillåtet att använda tortyr mot

(30 av 201 ord)

Medverkande

  • Cajsa Malmström
  • Göran Inger
  • Sten W. Jakobsson

Litteraturanvisning

A. Hjern (utgivare), Diagnostik och behandling av traumatiserade flyktingar (1995);
G. Inger, Das Geständnis in der Schwedischen Prozessrechtsgeschichte 2 (1994);
G. Inger, Erkännandet i svensk processrättshistoria 2, 1614–1948 (1994);
Sten W. Jakobsson m.fl. (utgivare), Efter tortyren (1993).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, tortyr. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tortyr