triumf
triuʹmf (latin triuʹmp(h)us ’triumf(tåg)’, möjligen via etruskiska av grekiska thriʹambos ’sång till Dionysos’), i antikens Rom den ceremoniella avslutningen på ett segerrikt krig.
Under republiken (ca 500–27 f.Kr.) kunde ämbetsmän med imperium av senaten erhålla rätten att fira triumf. Då – och endast då – tilläts också beväpnade trupper att marschera in i Rom. I procession framfördes vagnar med exempel på krigsbytet samt tablåer eller målningar över segern. Därefter följde triumfatorns liktorer (rättstjänare)
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Bengt Malcus
Källangivelse